Rening

Jag badade Benz eller ”Lilla Blå” i dag. Han luktade hund, en lukt som bara mycket gamla hundar har rätt att lukta. Vi är räddda, Blå och jag. Rädda för att vi ska tävla i elitspår,kanske om vi nu kommer med. I fall är jag nervös, det är ju svårt att få de marker som behövs för att en spårtävling skall genomföras.

Nu är Hundtanten på gång!

Äntligen här igen på min alldeles egna blogg. Benz mår strålande som vanligt och vi är igång och tränar efter ett lååååångt sommarlov.  Vi har passat 7 svarta labradoprvalpar och berikat deras tillvaro av hjärtans lust.  Benz, det slagsmålsbenägna blåögat, har gått utan koppel och halsband i flera veckor och bara umgåtts med en liten hundfamilj bestående av valpmamman Ester och en valp på 5 månader. De tre har varit ett fast sammansvetsat gäng och Benz har verkligen lekt och pysslat med sin familj, putsat öron och plockat kardborrar. Det har varit underbart att se honom, den osäkre, i den trygga rollen av flockmedlem. Själv har jag  skrivit en del och just nu är tryffelhundar mitt stora intresse.  Urspännande! Och gott.

Nu ska vi ut och spåra lite, lilla blå och jag. Jag kan meddela att han gillar att det blivit svalare igen. Hundar, detta märkliga släkte som utan tvekan kan sova gott mitt i solgasset, men som absolut inte kan/ vill jobba i värmen.  Nå, vem vill det egentligen?

Somliga går med trasiga skor.

Mina skor är verkligen trasiga. Jag kunde använda dem i en luffarpjäs. De är svarta, stora och har stora gluggar där snön sipprar in. Jag borde väl köpa nya,  fast jag vill på något sätt inte. De var svindyra, jag köpte dem på Intersport för ett år sedan och de borde av priset att döma hålla min livstid ut. Det gjorde de inte.

Mina skor väcker många tankar. Det jag betalade för dem skulle ha tillfört mycket för människorna på Haiti i dag. Skorna symboliserar på något sjukt sätt allt som är skevt med fördelning av resurser.

Jag lever i en previligierad värld. Det gör Benz också. Jag har anmält oss till en massa tävlingar i vår, får väl se hur det går. Vi måste ju satsa nu, ingen av oss blir ju yngre med åren.

Hoppigt

Tankarna hoppar hit och dit. Brukshunden, en tidning jag faktiskt inte läst så ofta läggs ner. Varför? Redaktören fick sparken efter 20 år och en nättidning ersätter. Nya redaktören är samme man som är chef över kansliet, generalsekreteraren Peter Rimsby själv. Den fria, granskande journalistiken är därmed borta. Det är som att granska sin egen självdeklaration.

Helt andra tankar har jag om klimatfrågan som verkar lite mindre hopplös vissa dagar och fullkomligt nattsvart andra. Undrar om inte Obama kan göra något i alla fall? Sillmjölken Reinfelt tror jag inte alls på, för mindre än fyra år sedan var hans fasta övertygelse i debatten inför valet att klimatfrågan hade ”marginell” betydelse. Nåja, han kanske har lärt sig sedan dess.

På personliga planet har jag jobbat häcken av mig. Åkt som en tätting mellan föreläsningar och kurser. Det har varit jobbigt men sjukt kul. Träffat trevliga, vetgiriga hundmänniskor och samarbetat mycket med Yrsa, hundpsykologen. Vi har ett koncept om problembeteenden och det är verkligen kreativt att vara två.

Vi var på SBK:s kursgårds, Kydingeholms, sista kurs och det var lite sorgligt. Synd att man inte har råd att driva den, det var jättebra marker omkring och bra lokaler där hundar är välkomna.

Benz är med såklart. Han uppför sig strålande för det mesta. Vi tränar mycket och han är så duktig, alltid glad och träningssugen. Sitter nu och anmäler mig till vårens tävlingar i sök och spår, men onelineanmälningarna fungerar inte så jag får väl vänta.

Väntar gör jag också på min bil. DEn är på verkstad och det kkommer att kosta 11 000!  Det är bara för att jag just tjänat in lite pengar. Oväntade utgifter sitter alltid och lurar om man har fått oväntade inkomster. Det är ett faktum och en av undertexterna i lagen om alltings jävlighet.

Längtar till jullovet- en lärares privilegium!.

Tävling!

Vi tävlade lydnadsklass 2 idag. Det gick väl sådär, några småmissar hit och dit, men i alla fall ett förstapris. Vi kom femma av tio hundar och om inte om funnits så hade vi förstås vunnit.

Annars har det varit en annorlunda vecka. Vi hade medarbetardagar med mitt arbete. Vi hade tänkt åka en vecka till Italien men pengarna räckte inte så vi åkte till Orsa i stället. Orsa i slutet av oktober är en klen ersättare för Italien kan jag säga.

Hur som helst, vi skulle bo tillsammans  i stugor. ”Bra” tänkte jag, hyrde en egen stuga och tog med båda hund och hundvakt. Naturligtvis hann jag inte träna lika mycket som jag trott, de där medarbetardagarna innebar jobb från 8.30 till sena eftermiddagen+ något kvällspass. Benz hade det bra i alla fall, Maud och han var ute många timmar per dag.

Vad gör en Aussie som hittar en brandslang i ett träd långt bort i skogen? Rätt gissat, se bilden. Han slet och drog allt vad han kunde.

Den något svarta bilden är tagen mitt på dagen, så ni kan ju förstå att det var mörkt i Orsa.

SBK och annat

Ibland är livet så tungt. Jag oroar mig för en hel organisations framtid. Just nu är det SBK( Svenska brukshundklubben) jag tänker på. Det är någor alldeleles galet när en folkrörelse och en totalt ideell organisation börjar att avskeda folk och göra det på ett mycket fult sätt. Läste i senaste Brukshunden om hur ”avskedandet” av redaktören sedan 17 år gått till. Fult är bara förnamnet.

Bakom allt är det politik, naturligtvis. Man har de politiker man förtjänar sägs det ju. Kan väl vara sant, men orkar jag ta ansvar för allt? Alla dessa människor som tar sig makt och bestämmer alltmedan jag håller på med att leva mitt liv så gott jag kan. Är jag en dålig människa för att jag inte fattar att makfullkommliga människor hinner ta makten medan jag tittar åt sidan.

Annars har jag haft kurs åt Svenska Hundklubben. Kursen var tillsammans med Yrsa, hundpsykologen  från Handmedhund. Temat var ”Problemhundar” och alla, deltagare och lärare (Yrsa och jag) lärde oss jättemycket.

Lilla Blå var med, naturligtvis. Han är ju en sk. problemhund. Själv håller han inte med, det är de andra hundarna som har problem i hans

värld. Om han stirrar ut dem borde de väl gå sin väg, eller hur?

Vi tränar på, fast i dag var det en träning som inte innehöll den kvalitè som borde finnas vid varje träningstillfälle. Jag var trött, hade just fått böter för fortkörning(2400kr!!!!) och Benz var klart understimulerad. Det gick inget vidare alltså. Vi kämpar på i morgon.

Fredspris och tävling

Obama fick fredspriset och det kan ha varit fel. Men å andra sidan kanske det var helt rätt ändå?  Kanske är det tanken som räknas ibland? faktum kvarstår, denna person är en av världens inflytelserikaste män och han verkar mänsklig!

På ett helt annat plan befinner jag mig i mina drömmar om Benz och min tävlingskarriär. Vi tränar för fullt och båda älskar det! Vi kommer att tävla vår sista lydnadstävling (hoppas jag) den 25 okt. Får vi ett förstapris då kommer vi att ägna oss enbart åt brukstävlingar eftersom vi båda gillar att jobba i skog och mark. Vi måste skynda oss. Den klubb som anordnar dessa tävlingar är i kris. Dålig ledning (tycker jag, inte Benz, han skiter i vilket) har gjort att läget för framtiden är minst sagt osäkert.  Än så länge finns både spår- och söktävlingar och just nu är det det vi jobbar på .

Fast nu är vi här igen.

Vad hände? Plötsligt skrev jag inget på min blogg.  Så kom behovet igen. Är detta en spegel av livet? Likt en fyr lyser ett intresse i taget upp och ett tag blev bloggen i tillfällig skugga. Som tur är handlar det inte om Lilla Blå. Han är inte i skugga, tvärtom.Vi jobbar vidare. Just nu är vår relation så nära. Det tog sin tid, vi har alltid varit goda vänner men det tog minst ett halvår innan det var VI. Nu är vi där, och båda gillar det. Som en sann Aussie är Benz lite av en enmanshund och vinner man hans förtroende så handlar det om vänskap för livet.

Vi tränar myckert. Små, små detaljer jobbar vi med. Frågor som : ” Hur fort går man på framförgående?”  och ”hur lämnar man av en apportbock” sysselsätter oss för närvarande. Benz gillar detaljer. Han har haft en god grund och försöker gärna om och om igen om jag inte belönar direrkt.

Tävlade högre spår och vi blev uppfyttade till elit. Inget att yvas över, uppflyttningspoängen är 480 och vi hade 487. Men ändå. Det var ett steg på vägen . Planen är att vi ska tävla sök i höst/ vinter och vara uppe i elit spår och sök till våren. Sen, och håll i er nu, sen är det SM som gäller. ( naturligtvis tränar vi freestyle parallellt, men vi kommer aldrig att tävla i den grenen, bara ha kul. ) Måtte hans kropp hålla, mentaliteten gör det, det är säkert. heja Lilla Blå!!

Sökträning och annat

Idag tränade vi sök igen. Kunniga gruppen som vi tränar i (OBS! jag säger inte tillhör, de flesta i gruppen är betydligt kunnigare än jag!) sa som vanligt inte mycket om vår prestation. Eller tyckte de inte att det var en prestation? Det är svårt att veta vad folk egentligen tycker.

En av dem, en underbart humoristisk  polis vid namn Jessica, berättade att hon jobbade som den första kvinnliga polisen i Malmö och hur tufft det varit det första halvåret. Nu är hon i Stockholm och det är bättre. I alla fall på ytan. För, som hon säger, det som är jobbigt nu är att folk inte säger vad de tycker. De pratar   hellere om än med människor. Är det typiskt för oss Stockholmare?

Vi hade kul i alla fall, Lilla Blå och jag. Vi håller på med markeringens vedermödor, och han lär sig som vanligt snabbt. Det innebär två saker: för det första den förtrollning det innebär att han fattar vad som krävs. För det andra att det går lite väl fort så att han testar en hel mängd av ” skräpbeteenden”. I Benz fall så rullar han sig när han blir frustrerad. Det ser härligt ut och han får alltid en massa positiv feedback för beteendet. Ibland önskar jag att han skällde eller morrade eller tom pussades i stället. Då skulle alla fatta att det inte är OK. Men Lilla Blå., han rullar sig. Nåja, jag tror att han slutar när han väl fattar vad det hela går ut på.

Idag vågade jag titta på mina 15 minuter i rampljuset och även om jag uppskattar de välvilliga kommentarer jag fått så håller jag inte riktigt med. Jag önskar att jag utnyttjat tiden bättre till att säga det jag tänkt. Hur som helst det var kul att vara med.

För er som är insatta i SBK. Ni lägger väl märke till sista numret av Brukshundens  omslagspojke? Just det Fredde Steen. Men Barbro Börjesson, som hade  så otroligt mer på fötterna när hon började på TV ansågs som omdömeslös och mediaintresserad! Hon som verkligen vill att hundar (och ägare) ska må bra oavsett de metoder hon använder ( bra mycket mer humana en en del av de Fredde Steen använder!) Barbros syfte är  genuint gott. Hon vill att vardagshundarna ska ha en bra liv och hon gör vad hon tycker krävs för att de ska få det. Sveriges svar på Cesar Milan egentligen. I hundsverige är hon välkänd som en duktig tränare, domare och uppfödare med massor av erfarenhet. Nu är det så annorlunda. I Big Brotherland är det inte kunnigehet som premieras, det är andra förutsättningar. Och, som Freddes insats visar, mediekåtehet lönar sig. Bra jobbat Fredde och tidningern Brukshunden!  Och, kära ni, det har naturligtvis inte med kön eller balla bilar att göra att göra….. !

Medieträning tack!

Jag fegade ur! Jag lämnade ”lilla blå” i bilen. Han, om någon, skulle ha gjort sig bra i bild, men jag insåg att det kunde bli problem med många hundar i en liten soffa i TV-studien.  För det var litet och gemytligt. De hade med fem (!) Perro och en Curly Coated retriver. Det var synd men jag vågade inte utsätta Benz och mig för risken att han skulle fräsa till åt någon av hundarna. ”Men i så fall blir det bra TV” sa den programansvariga lugnt. Möjligt tänkte jag, men jag vill inte utsätta oss för den risken i alla fall.

Fy så svårt det var! Malou von Siwerts, så vacker i sin vita klänning och så vänlig, utgjorde en trygg punkt, men jag fick inte riktigt de frågor jag trott att jag skulle få och svävade på målet, svamlade och kände inte att jag riktigt fick fram det jag villa ha sagt. TV är ett svårt medium, särskilt i direktsändning!” Jag beundrar sådana som lyckas, själv kände jag att det nog inte var min grej.

Men, nya erfarenheter är alltid positiva och nu, när mina femton minuter i rampljuset är över får jag lägga detta äventyr till handlingarna och påbörja något annat att oroa mig för.

Det var jättekul i alla fall, särskilt att bli sminkad av ett proffs! Det var premiär för mig men gav mersmak. Tydligen har jag en fåfäng ådra trots allt.

Nu ska jag ut i kvällssolen!